Roms tidiga historia är något av ett mysterium. Ingen vet exakt när staden grundades, men mytologin säger att bröderna Romulus och Remus grundade staden den 21 april år 753 f. kr. Det finns arkeologiska fynd som styrker att staden kan ha funnits så länge, men som sagt vet ingen säkert.
Det romerska imperiet uppstod dock år 27 f. kr., då den första kejsaren Augustus förvandlade republiken till kejsardöme. Rom var huvudstad i detta enorma imperium. Staden var under de första 1500 åren efter Kristi födelse ockuperat av bysantiner, germanska stammar och även muslimer.
År 1870 tog så kungadömet Italien över kontrollen över staden. Efter att ha stått som segrare med de allierade i första världskriget, tog Benito Mussolini över kontrollen i Italien och i Rom år 1922. Fascismen härskade nu i Italien, och Mussolini allierade sig med Nazityskland. Denna korta era kan fortfarande synas på sina ställen i Rom, i arkitekturen. Italien gick med i andra världskriget som en del av Axelmakterna (Tyskland, Italien, Japan) men blev besegrade.
Efter kriget följde en gyllene period för staden Rom, då den växte så det knakade i fogarna. Speciellt 50-talet och 60-talet som kom att kallas för ”la dolce vita” (”det ljuva livet”).
Rom var under denna tiden ledande i den italienska modellen som byggde på modernisering och återuppbyggnad efter kriget. Italien blev en ekonomisk makt att räkna med tack vare detta. Rom var värdstad för de Olympiska Spelen år 1960.
Befolkningsmängden fortsatte att växa fort fram till mitten på 80-talet, då populationen minskade något de följande åren på grund av utflyttning till förorterna.
